Usch vilken vecka...

Den här veckan har inte varit rolig.
Måndag och tisdag har varit långa skoldagar (8.30-15.55 och 8.00-16.15), det är mörkt när man åker dit och mörkt när man kommer hem... Pluss att lektionerna är flera timmar långa och ofta jobbar vi över rasterna (helt okej för mej egentligen men vissa lektioner är segare än andra och då känns de ännu längre).
I onsdags fick jag nästan hjärtstopp när jag blev meddelad att Garpur inte hade ätit sitt morgonhö och inte druckit något under natten, och boxen var en enda röra med allt spån uppe längs väggarna och krubban nerriven. Sedan hade Annelie hittat honom liggandes i hagen! Panikslagen ringde jag till pappa som, som tur var, var i västerås inte långt från mej och så skynade vi oss hem till stallet. Garpur-pojken var hängig men hade ingen feber så jag gick lite med honom. Vi stannade så att han fick äta lite gräs efter vägen och sedan fick han stå inne och vila medan pappa och jag åkte hem och bytte om till stallkläder. När vi kom tillbaka gick jag med honom igen och han verkade lite piggare. Sedan fick han faktiskt gå ut i hagen igen och då gick han bort till skogsdelen och hängde. Det är inte likt honom och när de andra hästarna gick till honom gick han undan för att få stå ifred.
Jag gick ut till honom igen när jag hade gjort klart allt i stallet men han var inte alls lika nyfiken som han brukar, utan tittade när jag kom men ville inte komma fram och buffa...
Jag och pappa åkte ut senare på kvällen för att titta till honom igen och då hade han ätit upp sitt kvällshö och verkade lite piggare.
Hela torsdagen var jag ute i stallet och höll koll på Garpur. Han hade äntligen druckit lite under natten och morgonhöet var också uppätet. Jag promenerade en sväng med honom och han var mycket gladare. Lunchhöet kastade han sig över så han mådde mycket bättre! Han var även nyfiken som han brukar och ville undersöka mina händer och fickor. Jag gick en sväng till med honom på eftermiddagen i mörkret och han var i princip som vanligt.
Idag var han sitt gamla jag igen, buffig och pigg! Nästan hela vattenhinken var tom och all mat uppäten. Jag red en liten sväng på honom i mörkret och idag såg jag faktiskt mer eftersom det inte var någon dimma. Han var yster och töltade iväg några steg innan jag ens hunnit sätta mej tillrätta i sadeln! Han kändes som han brukar så jag tror (och hoppas) att det är över nu. Vi kom fram till att han måste ha fått i sig något skit från backen när han gått och plockat efter strån bland all lera i hagen. Det var nog någon form av lindrigare kolik han hade. Usch vad hemskt det är att inte veta vart de har ont och att de inte kan tala om det! Men som tur är är han okej igen! Min lilla älskling <3

Imorgon får jag äntligen sovmorgon och det ska bli fint väder! Perfekt för en ridtur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0