Sommar, sommar!

Åh vad härligt det är att vara ledig! Att kunna göra vad man vill, och välja när man själv vill göra det.
När det är sommar sitter jag inte alls vid datorn lika mycket som när det är skola så därför bloggar jag mera sällan nu. Lovdagarna ska man ta tillvara på och inte slösa bort framför en datorskärm!
Det har hänt en massa sedan jag sist skrev men det kommer att ta alldeles för lång tid om jag ska berätta om allt, därför kommer jag bara att skriva lite kort om det jag tycker är viktigast och roligast att berätta!

Garpur trivs som hästen i hagen på sommarbetet med alla kompisar i nya flocken! De busar runt och står och vilar tillsammans allihop, betar och dricker samtidigt. Garpur tycker nog att det är jättehärligt att få vara ute tillsamans med en egen flock att uppfostra. Han har tuffat till sig lite och säger ifrån åt de andra när han tröttnar och de flyttar sig från honom, annars brukar det vara han som flyttar sig! När jag kommer och hämtar honom vet han att det är dags att jobba (eller bara kela och få godis!) och när jag släpper ut honom igen är han fri att göra precis som han vill! Det är så det ska vara, hästar vill ha rutiner och det skapar de också själva, vid vissa tider på dygnet vilar och sover de och sedan betar och leker de. Däremellan har de också drickapauser och alla går på led bort till vattnet och dricker samtidigt. Detta sker ungefär vid samma tider varje dag!
När jag har varit ute tidigt om morgnarna har jag sett att Garpur ligger ner och sover med de andra och det är ett gott tecken på att han han känner sig trygg!
Det syns att han har musklat på sig ordentligt nu den senaste tiden och det är mycket tack vare att han springer och leker i den stora kuperade hagen med grabbarna! Och så regelbunden motion såklart, vi har massor av nya vägar att utforska och det är inte bara hårda grusvägar! Det finns många stigar och vägar i skogen och det är så mysigt att utfoska dem! Ridbanan är nära och vi red ett pass där nu ikväll, han formar sig riktigt fint i alla gångarterna!
Den 4 Juli var jag och Garpur på kurs hos Anna Åhsberg på Frötuna gård! Jane som hade fått tummen ur led efter att ha ramlat av Miramis när hon och Martina tog med mig på en midsommarlångritt var chaufför, jag och mamma åkte med henne och Garpur fick åka med Miramis. Han tyckte det var skönt med sällskap i transporten för han var inte det minsta stressad eller flåsig efter resan. Martina och Lotta åkte i andra bilen med Svölungur och Ville.
Det var en mycket varm och solig dag, men Garpur skötte sig utmärkt och gick kanonfint! Vi red först på ridbanan och efter lunch på ovalbanan och fick många fina lovord! Anna är verkligen en jättebra instruktör och kursen var mycket givande och jätterolig såklart! Vi fick god mat och jag och mamma tittade runt på gården när det var paus, jag älskar att kika runt på nya hästgårdar och blir så inspirerad av stallen och hästarna. Många fina hingstar har de och jag fick vakta vackra Godi när Martin skodde honom... Hemresan gick bra den med och jag är så stolt över min fina häst som är bäst!





Nu på kvällen när jag och mamma var ute i stallet hände det något riktigt häftigt! När jag kommit tillbaka från träningen på ridbanan stod mamma och pratade med Martina och de sade till mig att ta det extra lungt inne i stallet, för hennes dräktiga sto Hulda stod inne i sin box och andades tungt. Det är nämligen dags för henne att föla närsomhelst och det kunde kanske vara på gång nu. Mamma och jag gjorde därför iordning Garpur utanför stallet och smög iväg med honom bort till hagen för att inte störa. När vi kom tillbaka och skulle lämna in grimman och borstarna smög jag fram till skåpet och lade in dem, sedan kikade jag försiktigt över boxkanten till Hulda när jag gick tillbaka mot dörren, för hon hade lagt sig ner. Till min stora överraskning ser jag att det ligger ett litet föl brevid Hulda, fortfarande insvept i fosterhinnan! "Mamma, det ligger ett föl här!" viskade jag upprymt, "....gör det?" svarade mamma som trodde att jag lurades. "Ja, kom och titta!" Och då trodde hon på mig och kom fram och tittade och fick se den lille, sedan skyndade vi oss ut och ringde till Martina som precis gått upp till huset. Hon och Jane kom direkt och sedan stod vi alla och tittade på Hulda och fölet. Efterbörden kom ut som den skulle efter en liten stund och redan efter en timme hade fölet kämpat sig upp på sina långa vingliga ben! Det är otroligt vad snabbt de lär sig att hitta balansen på benen och kunna ta sina första stapplande steg! Vilken underbar känsla det var att se ett nytt liv komma till världen! Det blev en liten fuxhingst!


RSS 2.0