Skolan har börjat..

De första veckorna har gått och allt känns precis som vanligt. Eller nästan, det känns lite bättre och det känns faktiskt lättare på något sätt och det är nog för att jag ser ett slut på skolan. Nu har mitt sista år på gymnasiet börjat (cheese vad fort det har gått egentligen!) och höstterminen kommer att susa förbi med tanke på all praktik vi ska ha. Den första praktikperioden börjar redan nu på måndag med tre veckors Ridsportspraktik och den ska jag göra hos Tess på Görantorps gård! Det var ju av henne vi köpte Garpur så det ska bli otroligt roligt att hjälpa till hos henne med alla islandshästar!
Lite längre fram ska vi ha Travsportpraktik (inte alls lika roligt, men det är ändå bättre med praktik än att sitta still vid en bänk i skolan), några eftermiddagars Ridskolepraktik ska vi också ha igen och sedan är det snart jullov. Sedan kommer vårterminen med Utlandspraktik/Ridsportpraktik och svisch så är det studenten... Ja det kommer att gå i ett ökat temop tölt det här sista året!

Jag hade glömt hur stora hästarna på skolan var under sommaren eftersom jag bara har varit hos de älskade islänningarna, så det kändes lite ovant första gången vi hade ridning. När vi tog in hästarna från hagen kom det en regnskur och hästen jag ledde kastade sig framåt och fick något ryck, "vad håller hon på med?" undrade jag, som svar fick jag att "hon tycker inte om regn"...??? Och när vi lite senare gjorde iordning dem för ridningen var det några som frågade om man kunde lägga på sadeln trots att hästarna var så blöta på ryggarna...! Så vadå, är det pappershästar som inte tål vatten eller vad är det frågan om? Jag bara stod där och visste inte vart jag skulle ta vägen. Det är väl klart att man kan!
Vi hade hoppning igår och jag fick rida Hilda, en av de bättre hopphästarna på skolan. Det gick väldigt bra för mig för att vara första gången jag hoppade efter sommaren och båda ridlärarna Karin och Sussie tyckte det gick kanon och var väldigt roligt att se mig på den hästen! Så det kändes bra.

Det är obeskrivligt skönt att kunna ta bilen till och från skolan, man spar enormt mycket tid plus att man kan göra små ärenden efter vägen (Hööks bland annat!). På eftermiddagarna kan det vara rätt mycket trafik men jag känner mig jättesäker på körningen! Farligare är det att åka inne i Sura... Nu ska ni få läsa...:
I tisdags eftermiddag förra veckan hade mitt körkort kommit till postkontoret och jag skulle åka dit och hämta det. Strax före infarten är det en korsning med väjningsplikt för korsande trafik (jag kör rakt fram på vägen och har alltså inte väjningsplikt). Jag ser att det kommer en buss i korsningen från höger som saktar in lite (bussen har väjningsplikt eftersom den ska svänga in på min väg), och jag börjar också sakta in eftersom jag ska svänga direkt efter korsnigen, tittar över axeln och ska precis börja blinka. När jag vänder mig om igen ser jag att bussf*n kör rakt ut precis när jag kommer, och kör rakt in i mig och smashar hela högersidan på våran Volvo! Jag slog på en tvärnit och bussen fortsatte preja bilen i några sekunder innan den också stannade. Efter några rejäla svordomar gick jag ut ur bilen och bussföraren frågade frånvarande om det var okej med mig. Ja, sade jag men jag vet inte hur det är med bilen? Den är mosad, sade bussföraren oberört och gick tillbaka till bussen för att ringa ett samtal. Jag gick runt och tittade och båda högerdörrarna var helt intryckta. Om jag inte hade lyckats väja i sista sekunden när jag såg bussen hade bussen säkert mosat fronten och högra framdäcket också... Jag visste inte vad jag skulle göra utan bara stod där, mållös och stirrade på bilen.
Efter att det kommit ut en som tittade på våran bil gjorde vi en skadeanmälan, bussföraren tog på sig hela skulden (och det var ju inte mer än rätt för precis allt var hennes fel!) och de ska stå för reperationskostnaderna. Så jag varnar er; AKTA ER FÖR BJÖRKS BUSSAR OM NI ÄR UTE OCH KÖR I SURAHAMMAR! Fy f*n vilken upplevelse och jag som inte ens hade haft körkort i en vecka! Men nu är jag på sätt och vis en erfarenhet rikare, jag menar, hur många har krockat med en buss?
Det var säkert något mer jag skulle skriva men det har jag förträngt nu...
Garpur är bäst, jag älskar honom!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0